Det stoet och hingsten skulle inte vara några problem. Det är inte helt ovanligt att man använder två ganska närbesläktade individer (halvsyskon, kusiner etc), men man bör då inte göra det upprepade gånger (tätt) innom samma linje. Hästar är ganska så tåliga för inavel, men självklart ska man inte göra det i onödan. Det blir ju fortfarande en häst med huvud, ben och svans som kommer ut, men problem som kan uppstå är t.ex dålig fertilitet eller att vissa exteriöra drag (bra som dåliga) slår igenom mycket.

Tittar man 5-7 generationer bak (på lite äldre ponnyer) så hittar man nästan garanterat några namn som återkommer hos så gott som alla sektion a och b och några generationer till för cobarna t.ex. Förr var det väldigt vanligt med linjeavel i ganska stor utsträckning på för sin tid stora hingstar, men även starka stolinjer. Snowdown Blighter (första godkända sek A hingsten i sverige), Coed Coch Siaradus, Coed Coch Glyndwr, Criban Victor, Dyoll Starligt är namn man hittar längre bak. Och går du hela vägen tillbaka tills okänd härstamning börjar dyka upp kan du se att nästan alla kommer från samma namn.

På den tiden fokuserade man mycket på att få fram de karakteristiska dragen för welshponnyn genom att använda ett fåtal "foundation ponies" alltså ursprungsponnyer. Idag har vi en ganska bred avelsbas, åtminstone i england. Men man undkommer trots allt inte att "alla är släkt med alla" från början.

#1 Tack så jätte mycket för utförligt och mycket bra svar! :-)