Jag har mina två hingstar tio och tre år gamla tillsammans med en valack i hagen. Det funkar jättebra men det är nog mest för att ingen av dem har fått betäcka.

Jag var fullt beredd att få sära på dem nu när lillen blev tre och lite stöddigare men det har inte funnits några tendenser till bråk eller sura miner. Men min gammelhingst är faktiskt en ovanligt snäll häst som står ut med det mesta.

Ang leda i grimma eller inte så kan båda mina ledas i bara grimma och det är oftast så jag gör också men jag är INTE främmande för att lägga på en kedja eller ett stigbett i perioder för att skärpa upp dem om jag tycker att det är befogat.

Ungefär som när man betslar upp under ridning en kort period för att det är något speciellt man vill uppnå.

Vi har våra hingstar ensamma i hagar, men unghingstarnna upp till 3 år går ihop.

Vi leder alla våra hingstar med grimma, stigbett använder vi på ridponny hingstarna när dom går till bocken för att samlas, men det är mest för dom vet att när det kommer är dom på väg till bocken. Vi navänder aldrig kjedja när vi leder dom hemma. Är dom bråkiga är det lätt att klämma sönder handen när man ska släppa dom i hagen med kjedja.

Träns då ska dom ridas, grimma är all annan hantering.

Vi accepterar inget annorlunda beteende från hingstarna, dom ska sköta sig gå som en "normal" häst och inte hålla på att skrika. Sen när betäcknings säsongen är igång så är dom mer laddade hemma än vanligt, men uppföra sig måste dom ändå. Hingstar tar lätt över, det ligger ideras natur. I det fria lurar alltd någon i buskarna som vill ta befälet, så fungerar även unghingstar.

Våra hingstar står ihop i stallet har noskontakt och är hur harmonsiska som helst, men i hagen är dom ensamma.

Vi har hingstar i åldern 1-26 år! 11st tror jag totalt

Det gäller ju att vara konsekvent och inte acceptera något tjafs…som att skrika och gå på bakbenen…sen kan dom göra det i alla fall ibland då det är laddat men dom ska uppföra sig som vilken ponny som helst.

Jag har mina två äldre hingstar i varsin hage, den äldsta skulle säkert kunna gå med en valack men vi har ingen lämplig så han får gå själv…den näst yngsta accepterar ingen i hagen…inte ens småfåglar..och åringen går med en gammal shetlandshingst.

Sen får min äldsta gå med sina dräktiga ston om han har några över vintern.

Vi använder grimma på alla, kedja ibland och stigbett ytterst sällan.. stigbett är annars väldigt effektivt om dom stegrar.

Jag har två unghingstar just nu (ska snart åka hem, buhu). Dom -går tillsammans i hagen. Ska vi på promenad tar jag ett halter, -om vi inte ska gå längs vägen då brukar det bli träns. -Beror också på vem av dom det är. Använder mycket sällan -grimma. 

Sen brukar jag tilllåta att dom blåser upp sig och visar -sig från sin bästa sida, så länge dom "håller sig på mattan", -dvs inte drar utan håller sig jämte men kröker på nacken och -frustar lite.

Träffade en underbar hingst i sommras som betäckte i bara ett -halter. När jag var där skulle dom dräktighetskolla ett sto med -honom och sa till mig att hämta honom. Vilket jag gjorde. Han -visste precis vad som gällde men gick liksom "fot" jämte mig. -En underbar kännsla!

Det är alltid en fröjd att ha med väluppfostrade hingstar att göra…min svarta har man fått mååååånga gråa hår över…men gamlingen är otroligt snäll att ha med sig överallt…

Det var dock synd att jag inte fick vantarna på den svarta tidigare då hade det nog varit skillnad…mycket lättare att ta dom redan som föl…. han är väldigt snäll men ack så mycket energi och bus, så han kräver mycket i tid och tålamod.

Först och främst ta tag i ledarskapet detta är A och O, detta gäller inte bara hingstar utan alla hästar. En häst du inte kan komunicera med och som inte respekterar dig blir odräglig att hantera.

Vi har unghingstar och unga valacker i samma lösdrift. ihop med en äldre valack som barnuppfostrare och som ger de yngre trygghet och visar vad som är tillåtet, även den tuffaste unghingsten blir satt på plats.

Vi försöker efterlikna det naturliga förhållandet så mycket som möjligt i flockarna. I stoflocken går en hingst ihop med alla dräktiga ston, hela vintern till de ska föla fram på försommaren. Även 1 årshingstarna går kvar tills stoet föser bort det. Man kan se att ettårshingstarna vid denna tidpunkt på året söker sig till hingsten för tröst och lek.

Vid hantering har vi alltid vanlig grimma och grimskaft utom vid träning inför utställning och vid inridning, då är det vanligt tredelat bett som gäller ( hästskobett till utställning).

Vi har en två och en treårig hingst som går ihop i hagen utan problem. Båda leds ut samtidigt i grimma och grimmskaft.
När vi tränar har vi däremot träns med vanligt bett.
Har aldrig haft några problem med någon av dem, borsett från att den lilla bits väldig mycket och det verkar vara något som jag inte kan få ur honom.

Besk har aldrig gått ensam sedan han kom till oss. Hos tidigare ägare så gick han i stor hignstflock på lösdrift.

Hos oss har han antingen gått med andra vuxna hingstar, unghingstar alt dräktiga ston. I år så ska jag eg inte betäcka något sto men har tänkt om, jag lånar i värsta fall in ett sto som jag kan betäcka bara för att han inte ska behöva gå ensam. HAN skulle inte må bra av att inte ha en annan häst i sin hage. Det är min plikt som ägare att se till att han mår bra.

Besk leder vi i grimma, i bland leds han tillsammans med alla sina fruar på en gång. Han åker transport med odräktiga ston utan hingstvägg, han har alltid kedja genom munnen vid betäcking för hand, inte för att han är besvärlig på något sätt utan för att han har lärt sig att särskilja arbete, nöje och vardaglig hantering, för allas trevnad och säkerhets skull.

Tja, mina tre* hingstar är löjligt snälla att handskas med.. fast de har ju en mycket bestämd hand som uppfostrar.

Åldrar:

24 år (godkänd hingst)

2 år och

1 år

* Fast hur var det nu igen med antalet.. den äldsta är ju faktiskt såld sedan några dagar tillbaka men har inte åkt ännu.. hi hi

jag har haft två hingstar den ena var som ett lamm och gick med stona hela tiden, den andra var väldigt hingstig jämt så vi kastrerade honom, dom generna vill man inte föra vidare

Jag har bara två hingstar, en på 28 år och en på 6 år, ingen av dem är intresserad av andra hingstar (dom är ju inte bögar heller ;), men dom får gå i varsin hage efter som att gamlingen har svårt att hålla hullet, och med en massa busandes så går han tyvärr ner i vikt. Så de får gå ensamma. Jag har dock bestämt mig för att den yngre hingsten ska få sällskap av vallack i framtiden. Till nästa höst ska pojkvännen få en egen ridhäst, och då får det bli en vallack som går ihop med honom.

Ingen av hingstarna har några problem att rida med andra hästar (hingstar som ston), även om de så är upp i rumpan på varandra. Det räcker med ett väldigt nej så vet dem att det inte är något roligt som gäller. Den yngre hingsten har för visso inte betäckt ännu, men den äldre har betäckt i hela sitt liv och trots att han är en "väldsbetäckare" så har han inget intresse när han har ryttare på ryggen. Väldigt kloka de är!

Den äldre hingsten har alltid varit from som ett lam, en riktig "knähund" och en äkta barnponny! 6 åringen hade vi betydligt mer problem med som yngre, men efter att ha insett det var mig det var fel på och inte honom gick jag från en rentav farlig häst till en häst som numera lyssnar på småbarnen som bossar runt honom, och från att ha gått från "på tårna" till att sova i utställningsringen på utställning… Jag hade lärt mig spö och spark var bästa metoden, men det vet jag nu med kännslan av att ha blivit lurad hela mitt liv. När jag är snäll mot honom är han snäll mot mig!

I övrigt så har vi förutom welsh haft flera arabhingstar hemma förr, och de har alltid varit hur lätta som helst (även för mig som 10-åring) att hantera. Visst kunde de gnägga och dansa på vägen ut, men de skulle aldrig våga att spänna grimmskaftet… Mountainhingstarna jag har nu kan gnägga ibland när stona är brunstiga och strår "redo" mitt framför näsan på dem, men det brukar räcka med ett bestämt nej så knallar de på.

Vi har enbart grima i daglig hanteringen, ibland drar vi kedjan under på hingstarna när man märker att de är på tårna någon dag sådär, men skulle inte säga att de hör till vanligheterna. Framför allt inte sedan vi började med fri tillgång (slow feeding) på mat då de aldrig får "hungernärver" som gör dem uppspelta. Men träns har vi bara vid ridning och betäckning, och stigbett har jag aldrig använt.

Känner jag att jag inte kan kontrollera hästen så slänger jag hellre på en repgrimma och longerlina så att man kan hålla sig ur vägen för ev sparkar eller resningar. Om hästen reser sig så gäller det att man antingen är så nära och håller lätt kontakt med grimmskaftet att man märker när det händer och hinner flytta på sig om man inte får der dem, men du känner framför allt när de börjar resa sig innan du hinner se det. Annars håller du dig tillräckligt långt bort bara.

I övrigt så går hingstarna i hagarna bredvis varandra, eller vid stona, vi byter hagar hela tiden, och inne i stallet står de mitt bland de andra hästarna utan problem. Huruvida de kan stå med andra hästar är nog mest en vanesak.

Den äldre hingsten klarar inte av att åka transport med ston, men den yngre hingsten finner sin platts i transporten oavsett resesällskap. Faktum är att 6-åringen åkte på utställning med en 1-årig vallack i sommras. Vallacken hoppade över bommen på utställningsplatsen (efter typ 1.5 timme där). 1 åringen låg med huvudet mellan min hingsts framben och det gick inte att få ut honom framvägen, så man fick lasta av min hingst först för att få ut honom (oskad!) och det var först när båda var ute som de la märke till att min kille var hingst! Min kille hade stått där och buffat och lugnat ner valacken under tiden de fick ut dem trots att de inte kände varandra.

Den enda "säkerhetsåtgärden" jag har i och med att vi har hingstar är att vi har en gång på i.af 1.5 meter mellan hagarna för att hästarna på andra sidan inte ska bli sura och sparka in i staketet. Men det har vi iofs fårr lika mycket användning av till griniga ston som sparkat efter varandra…

En hingst ska vara som alla andra hästar, och det ska inte krävas någon särbehandling egentligen. Så länge de har rätt uppfostran och mår bra så ska de inte behöva vara oregerliga. Lite hingstfassoner är det klart att de "får" ha, men det ska fortfarande kunna vara innom kontrollerade former och med oss människor som ledare. Det ska inte kännas besvärligt med att ha de som hingstar, utan de ska bara vara "lite annorlunda" jämte ston och vallacker. Det enda som egentlige gör hingstar till hingstar är att man inte FÅR tappa kontrollen (vilket itne gör fullt lika myket med ett sto oftast), och av den anlednigen måste alla säkerhetsåtgärder vidtas, även om de kanske inte hade varit nörvändiga annars.