Läs SLUs forskar rapport om skimlar, den är väldigt bra och ett säkert resultat att lita på så får du lite "kött på benen"

Länk till Pressmedelande

hittade inte själva rapporten på SLU men den finns säkert där någonstans,

Jag tycker personligen man ska akta sig för att korsa två skimlar, då procenten för melanom kan stiga ytterligare med dubbla anlag….

Tack, intressant. Någon uppfödare med egna erfarenheter att reflektera över?

Vad jag förstått så är risken just vid dubbla anlag för skimmel #1 jag håller helt med dig att man ska undvika att korsa två skimlar med varandra och framför allt inte köpa en skimel med två skimelföräldrar.

Har bara träffat på en welsh som haft melanom, hon togs bort i hög ålder. Har haft skimlar med dubbla skimmelföräldrar som inte fått melanom så det är inget jag är orolig för.

De melanomhästar jag stött på har haft alla möjliga raser, en el 2 skimmelföräldrar där föräldrarna själva inte haft melanom. Ingen av dessa har behövts tagits bort innan 17 års ålder pga sina melanom.

Jag har haft 4 hästar som haft melanom, varav 3 st under svansen och en i form av en "ink" under magen.

Tre araber, en welsh mountain, två av dem skimlar, två av dem fuxar. De som hade det under svansen hade inga men av det, och de behövde heller aldrig opereras då det var så lite och växte väldigt långsamt.

Endast fuxen (WM) med inken under magen fick opereras pga att den blev för stor, men det var lätt gjort med en operation och kom heller aldrig tillbaka. De andra fick aldrig något problem med det. Den hästen hade inte heller några skimmelföräldrar att "snylla på" vilket samtliga araber hade.

Så min erfarenhet av melanom är "bra" kan man väl säga. Känner faktiskt inte någon som vad jag vet behövt göra något åt det på någon av hästarna som ev. haft det.

Men det är ju helt klart något som är värt att tänka på. Själv tycker jag det är så tråkigt med enbart massa skimlar, så jag försöker att inte ha två skimmelföräldrar oavsett. Då får man både färg, och motverkar förhoppningsvis melanomen på köpet :)

Skall dock tillägga att jag tror det finns mer utbrett innom vissa raser än andra. Och jag tror (men jag vet inte säkert, är inte så "berest") att welsh ändå inte är så hårt drabbade. Kanske beror det på att för 50 år sedan var skimmel relativt ovanligt bland vår kära ras, så det är väll mest på sistone som det blivit mycket skimmel i stamtavlorna.

Tycker inte man ska dra sig för att betäcka skimmel med skimmel såvida man inte vet det finns melanom givetvis (är något man kan försöka höra sig för med lite oftare kanske). Här i sverige finns det ju inte fina hingstar på var och varannan gård som i england, så ibland får kanske skimmel pappa"duga" om man inte vill åka mer än 30 mil enkel resa med sitt sto för att få en bra hingst. Då känns det som att det går föra faktiskt.

Skimmel hingst får duga om man inte vill åka 30 mil enkel resa????

Jag betäcker mer än gärna med skimmelhingstar och de vackraste welshar jag vet är skimmlar!

Jag tvekar inte ett ögonblick att betäcka en skimmel med en skimmel!! Hos oss duger skimmelhingstarna! Jag har sett väldigt lite melanom på welsh fast mer på connemara och connemara korsningar!

En bra häst har ingen dålig färg, eller hur är det man brukar säga. Färgen kommer nog helt klart inte i första hand när jag funderar på hingst, men jag har undrat mycket kring detta om man borde undvika skimlar pga melanomet. Skönt att höra att det inte verkar vara ett stort problem hos rasen (raserna).

Så jag fortsätter som jag gjort hittills, väljer kvalitetshingstar som borde passa bra till mina ston. 

Var på ett seminarium en gång där en utställningsdomare fick frågan om två likvärdiga hästar stod mot varandra i ringen och en var svart och en var fux, skulle inte den svarta vinna då pga att svarta hästar ofta tilltalar ögat mer än fuxar. Den domaren svarade att hon ofta inte ens kan komma ihåg vilken färg en riktigt bra häst haft, hon minns istället det fantastiska korset eller den perfekta halsansättningen eller 10-poängs traven!

Sen är det ju verkligen kul att det finns så många variationer på färg, det ger en extra krydda till avelsarbetet tycker jag!

Ja färger är konstigt, de welshar jag faller mest för är vita, aldrig svarta. Men får jag välja en ridponny väljer jag helst en svart eller mörkbrun.

Sen när man tittar ut över mina hagar är 90% av mina avelsston fuxar med bläs…. helt omedvetet blev det så!

Hos Ridponnyerna har jag två hingstar som ej lämnar färgen fux så där löser sig problemet, men hos welsharna har jag två skimmelhingstar så en del avkommor blir ju vita :)

Sen har jag en brun welsh hingst, och han har hos oss lämnat 3 stoföl som vi sparat, alla fuxar :)).

Jag hos mig är det stammen först sen letar jag bland mina stammar efter den perfekta individen ;)!

Jag har ju seminerat ganska många welshston och det är väldigt sällan jag har stött på melanom hos dem som jag skrev tidigare, jag tror inte det är ett stort problem i rasen, kanske i vissa linjer men det känner jag inte till :).

Jag har en dröm färg, fast den har jag inte hittat ännu på en welsh i verkliga livet, så jag letar lite till så får vi se om den dyker upp hos mig :P

#7 färgen har betydelse och då endast när homozygoter riskerar att lämna sjukdomar.

Det finns tex inga homozygota konstantskimlar, dom dör redan i fosterstadiet, förr korsade man aldrig två konstantskimlar för dräktighets % gick ner väldigt mycket.

Det finns säckar som man inte får betäcka med andra skäckar med samma anlag utan att testa föräldradjuren på OLWs. Hingsten testast vill man komma med ett skäck-sto till hingsten (om han är anlagsbärare) ska hon också vara testad och då fri från anlag.

Jag undviker också att korsa två tigrerade med varandra då risken är väldigt stor att hästen blir månblind.

När ett DNA delar sig så gör den det i strängar och nära färgen och hårt fast sitter också dessa färgrelaterade sjukdomar, så risken för sjukdomen ökar kraftigt om man avlar fram homozygoter.

Har man inte DNA testade djur bör man undvika homozygota anlag om man vill undvika färgrelaterade sjukdomar.

En bra häst har ingen färg men tyvärr har vissa ärftliga sjukdomar en färg och en sjuk häst är ingen bra häst.

Så sant så sant… har endel att lära ännu om färgavel märker jag!