Min älskade Gullan står för andra gången med akut fång. Jag sörjer för att hon mår dåligt, jag sörjer för att det är värre än sist (oviss utgång) och jag sörjer för att jag även tagit beslutet att hon inte ska betäckas något mer - oavsett om hon klarar sig eller inte. Jag sörjer att jag inte har något stoföl från henne - samtidigt som det kanske är det bästa.

Jag vill inte riskera ett fånganfall när hon är som allra tyngst och jag vill inte riskera att det är något som ärvs vidare.

Jag hoppas att de två föl hon fått klarar sig utan problem framöver.