Hej Cecilia!

Har du fått kontakt med Jocke?  Jag har letat efter honom i flera år och din mamma talade om för mig att han fanns i Ljusdal (samma ort som jag arbetar i) men när jag äntligen fick tag på dåvarande ägaren hade han enbart några veckor tidigare sålts till Umeå trakten, gissa om jag blev besviken. Jag köpte honom som föl från Ekbäckens och sålde honom till Ockelbo. Vill gärna veta om han lever och hur han har det. Vet du något eller någon annan?

MVH Ulla i JÄrvsö

Maila mig på cesilia_@msn.com så ska du få nyheter :)

Igår körde vi Ockelbo - Skellefteå - Ockelbo och nu är Jocke hemma igen efter tio år "på vift"!

Måste väl kännas underbart!!! 

….kommer ihåg hur det kändes att ställa in min Jack i sin box hemma efter 5 års längtan….den känslan går inte att beskriva….jag nyper mig fortfarande i armen ibland för att kolla att jag inte drömmer….

#3 får man vara så söt?

Det känns helt osannolikt underbart! Har nyss vart ute och gått en runda påtvå kilometer med gammelgubben och han verkar jättepigg och glad trots den långa resan igår :)

Varför inte skriva en insändare till Årsboken om hur han kom hem igen?

Jätteroligt att Jocke hittat hem igen. Lycka till!

/ "Hundfotografen"…

Vi har funderat en del på huvudvida Jocke känner igen oss eller ej, han gnäggar när vi kommer och favoriserar mig, mamma och pappa men har varit lite avvaktande till övriga besökare (dvs hela släkten och alla vänner som kommit för att beskåda underverket). Men man undrar ju ändå….

För några dagar sedan var mamma ute och gick med Jocke, när hon kom in i boxen med honom så BUGADE han. Det var något vi lärde honom när han var tre år gammal och som vi körde som en kul grej på prisutdelningar. Det var som om han ville säga "det är klart jag kommer ihåg er, lägg av…!"

Vi ringde till de tidigare ägarna och frågade om de märkt att Jocke kunde ett litet trick, ett sätt att vara lite artig? Neeeej det hade de inte märkt något. Han har alltså inte bugat på tio år men nu gör han det. Helt otrolig liten ponny det där och det är underbart att ha honom hemma igen! 

På bilden: jag och Jocke 1997

#9 klart han känner igen er, det gör hästar och han tycks gilla att vara hemma igen

Givetvis så känner han igen er!  dom har ett otroligt minne, har flera hästar som varit borta i år som man hälsat på och då har jag visslat som jag brukar göra när det varit dags att gå in så har dom ofelbart svarat och kommit direkt….

Vi hade ett halvblod som hade en kompis under föltiden, men denna såldes som 1 åring och dom träffades igen av en slump på tävling som 5 åringar och blev hysteriskt glada att se varandra igen…

#9

Japp, där grät man en skvätt för den glädjen .

Himmel va skönt och kul att verkligen få bekräftelse på att han känner igen er. Jättekul.