Jag har nog samma tankesätt på mina ston som på mig…INGET är perfekt och det är en omöjlighet att uppbringa det du nämner i ovan…det kan bara gå åt ett håll, in i väggen…och är man nu så "blind" att man försöker hålla dessa orimliga ideal kan jag bara beklaga.

Man får nog välja "väg" eller göra lite av varje på rimlig nivå….dynget har ju bara 24 timmar….och det är inte förhandlingsbart…..

Man måste ju lära sig se egenskaper och kvalitet som stoet har även om det inte bekräftas i stora, flashiga meriter. Finns säkert gott om enormt duktiga ston där ute som aldrig tävlat men som skulle gjort bra ifrån sig på banan om dom fått den chansen, men någon har då istället sett kvaliten och valt att föra den vidare….vilket jag tycker inte är fel alls….tvärtom, bra material behövs alltid, ofta bekräftas dessa pärlor av sina avkommor istället.

Synd är också ponny ston som går otroligt bra i någon gren som sätts i avel sent, ofta har dom tävlat hela livet och sen vid 18-19 års ålder säljs till avel….då är det försent, ge dom chansen som allra senast 15-16 åring istället.

Nä, samhället är sjukt med alla dessa omöjliga ideal….och jag kan förstå varför unga far illa och varför depressioner och lyckopiller blir allt vanligare…..och tyvärr så brukar inte "poletten" trilla ner att det är en omöjligt dröm förrens det är långt bortom försent.

Det gäller ju att så fort som möjligt inse sina begränsningar och tillgångar….jag menar är man bollrädd ska man nog inte satsa på fotboll…

jag vill att mina ston ska vissa att dom går att rida (på hemma plan räcker) = dom ska ridas in för framtida för ska användas till riding eller körning.

Sen så vill jag ha klass 1 ston, det blir dom vid premiering/stambokföring förhoppningsvis

Jag kommer nu göra ett ganska långt uppehåll i min avel och då kommer jag passa på att åka lite med ungstona på lite utställningar och sen om några år när även dom är inrida, så hoppas jag att det kan bli några år i avelsboxen.

Kiara tog jag ett beslut i år på och det var att inte visa henne med föl vid sidan på utställning, hon gillar inte att åka transport och jag tycker det räcker för hennes del, i framtiden kommer det "bara" bli fram och till baka till hingsten. Men som sagt det är flera år dit, nu ska jag föröka få lite ryttare som vill rida henne ett tag, hon gillar att bli riden men tävla det ska hon få slippa om hon inte ändrar uppfattning om transporten.

Man får nog sikta in sig på en sak med sin häst att tävla dom dräktiga det kan man ju inte göra, som tur är.

BRA SOFIA! Detta var ett av dom bästa inlägg jag läst! Jag skrattade hela vägen till vattenkokaren så jag kunde ta en kopp kaffe och läsa igen!

Ni kan googla fram alla mina inlägg och där upptäcka att jag har aldrig sagt att man ens behöver kunna rida på ett sto - men det kanske är så att jag väljer ston efter mig själv! Min karriär är brokig och har aldrig varit inriktad på att tjäna pengar , min man brukar säga att jag är fenomenal när andra för utbetalnings avier får jag inbetalningskort!

Nej mina avelsston har de flesta knappt haft träns på sig, men fina föl får dom, och dom är valda utifrån sin stolinje och blodslinjer. Dom är snälla välhanterade och fogliga, fast uppträder ibland som yra hönor.

Mitt allra mesta avelssto som själv är otroligt meriterad(SM dressyr), har jag ställt ut med 36p. hon har på sina 6 avkommor blivit Aprem och väntar sitt 7:e föl 22 år gammal! Hon är den minst exteriört korrekta, men har mycket bra stam, hennes avkommor har aldrig varit svårsålda.

En stark stolinje har ju igentligen inget med ett enstaka sto att göra utan det är generationer av framgångrika ston som sätter prägel på avkommorna oavsett vilken hingst du väljer. För mig är mina ston Barbie dockorna, dom är vackra och dom skänker glädje och man kan aldrig få för många. Skulle det visa sig att avelsstoet inte ger bra avkommor då hammnar hon tyvärr under sadel och hennes sötebröds dagar är över!

Jag tror att vi stirrar oss blimda på att alla ska ut på 3 årstest och 4 årschampionat etc men är det någon som har koll på hur många som blir utbrända i denna process. Vi har aldrig satt det som krav utan när tiden är mogen hoppas jag våra avkommor visar vad dom går för på tävlingsbanan och eller i avelsboxen.

Jag aktar mig för ston och hingstar som har olater som luftsnappning och krubb bitning vilket bägge är både skadligt och ärftligt!

Om mina ston blir bedömda som klassII har det ingen betydelse för mig då jag ser längre än en liten exteriör skavank! Nu har jag ett annat sto som bar sig så illa åt på en utställning som 2 åring så hon går fortfarande under benämningen den flygande Holländaren, jag tror hon fick 34p´, det var pinsamt att hon fullständigt flippade ut men hon är ett underbart avelssto lugn och harmonisk och ger otroligt bra avkommor!

# 0 Jag har en historik av 10 års utbrändhet, men har inte sysslat med hästavel. Däremot är jag spekulant på en welsh cob. Jag är inte någon expert på något sätt så ni får ta hänsyn till detta. 

Efter att ha haft några brukshundar och har haft mycket djur runtomkring mig i hela mitt liv, vet jag att varje djur har sin egen personlighet. Det är därför viktigt att titta på individnivå men samtidigt väga in, att ett specifikt djur faktiskt kan ha nått sina meriter, tack vare att dess ägare/ryttare/förare kan ha varit väldigt duktig på att ta tillvara på de bästa sidorna i djuret. Inom hundbranschen vet jag exempelvis brukshundar som har varit veka i vissa sammanhang, men som tack vare sina ypperliga förare ändå har tagit sig upp till lydnads-SM. Men det kan lika gärna vara så att det djur man haft vissa avsikter med, inte alls håller måttet för det man tänkt sig. Att man som förare faktiskt inte lyckas "lyfta" djuret eller "dämpa vissa sidor" för att nå de resultat man önskar. Eller om du exempelvis har ett djur med bra tävlingsmentalitet, men djurets hälsa exempelvis sviktar återkommande; ja, vart kommer du då med djuret ifråga?

Trots det, lär man sig mycket på varje djur man har i sin vård och försöker samarbeta med. Det är ju ett "växande" inom mig själv såväl som med djuret ifråga och som inte alltid kanske måste och kan visas på papper. När jag köper häst, köper jag häst för att behålla den i många år, vilket i sig också naturligtvis ökar kraven på att vara noggrann i valet av individ.

Inom hundaveln och speciellt inom brukshundssidan, har vi fantastiska möjligheter att kolla upp djur idag genom hunddata och avelsdata vid SKK, där många brukshundars resultat från bl a MH (mentaltest unghund) redovisas och kan bedömas. Uppfödare har idag möjlighet att även redan då valparna är 5-6 månader låta dem genomgå den första mentala valptesten. Genom MH (då hunden är mellan 1 och 1,5 år gammal) kan man genom att titta på en hel valpkulls resultat, bedöma hur lyckad en viss avelskombination har varit. Men det kan också vara ett redskap för mig som valpköpare då jag skall bedöma hur en valp förmodas att bli rent mentalt utifrån vilka resultat föräldrarna uppvisat på MH.

Jag har försökt att lära mig om treårs- och femårstest för hästar, och tycker mig sakna vissa delar i dessa. Dessa tester känns lite för mycket "fysisk prestanda" och att den mentala delen glöms bort (om jag nu tolkat testerna rätt, rätta mig annars!). Jag skulle välkomna test som också uppvisar exempelvis rädslereaktioner, social läggning så att jag lättare vet vad jag förmodligen har att "jobba med".  

Men i brist på detta, tittar jag som spekulant på följande (utan inbördes ordning):

1) Vilka uppfödare visar att typ går igen, dvs vem uppvisar mest lika exteriör på sina valda avelsdjur? Och vem uppvisar djur som ligger närmast mina egna ideal på hur (i detta fall) welsh cob ska se ut?

2) Vilken uppfödare verkar trevlig och kunnig på sitt område? (Detta är nog så viktigt då jag anser att det betyder mycket om man som köpare kan ha en bra kontakt med uppfödaren även efter själva köpet. Jag vill kunna känna förtroende för den uppfödare jag köper häst från vilket i och för sig ibland kan vara en subtil känsla eller stark intuition om vem som är "rätt".)

3) Vid besök hos uppfödare, hur kontaktbara och sociala är hästarna? Tar de själva kontakt, visar de nyfikenhet osv? Vad ser jag i hästarnas blickar?

4) Arbetsbarhet, vilja och envishet. Hur funkar de i ren markhantering och vardag? Vilken kontakt ser jag mellan uppfödare och dennes hästar?

5) Harmoniska eller uppstressade/stirriga djur?

6) Uttryck och energi, hälsa och utstrålning/friskhet.

7) Vilka hästar ser ut att ha "hållbara ben" och stark rygg?

8) Jag tittar mindre på vilka meriter avelsdjuren har, och mer på "helheten" som jag känner in då jag träffar hästarna in real life. Jag vill lita på min "magkänsla".

9) Resultat från veterinärbesiktning.

Vet inte om dessa mina tankar kan bidraga med något, men det är i alla fall lite hur jag tänker… Och jag kan naturligtvis ha missat något väsentligt, skriver detta när jag är rejält trött i huvudet…

#4 mycket viktiga aspekter som du tar upp, att besöka den hingstägare och stoägare för att träffa hästen/stoet/hingsten i sin hemmiljö är det viktigaste av allt!

Vi tar emot besök hela tiden och vandrar i hagarna eller besöker hingstarna, det är vad jag rekommenderar varje stoägare som vill betäcka, besök hingsten se hur han är bland ston folk och i vardagen! Då kanske bilden av en hårt marknadsförd hingst ändras!

Harmoniska ponnier betyder mycket för det framtida användnings området!

Men man måste i allt det du tar upp även se arvbarheten, vad säger stolinjen dig, vad har dom gett i tidigare generationer, ingen bra avel är slump!

#0 Jag har förvisso shetland och engelskt fullblod, inga welshar, men svarar ändå…

Jag har aldrig lyssnat på samhällets ideal om utseende och karriär och därför överför jag inget sånt på mina hästar heller.

Men det är lättare med hästar! Genom att selektera de individer som kan nedärva det man själv värderar högt så är man en god bit på väg, om man tänker t.ex. på din punkt om att avelsmaterialet ska komma ur en bra stam.

3-årstestet kommer ju innan ett sto hinner få sitt första föl, så det är ju ingen panik att träna inför.

Mitt shettissto, som är 5 år i år, fick sitt första föl förra året. Tanken var att kvalitetsbedöma henne i år, men på grund av geografin så blev det inget test. (Himla snopet, men det fanns inga kvalitetsbedömningar inom en rimlig radie hemifrån i år.) Istället har vi fokuserat på tävling och det har gått långt över förväntan och säsongen är inte helt slut ännu. Hon kördes in som 3-åring, så trots mammaledigheten så har det funnits lagom med tid att träna.

Vi blickar nu glatt framåt mot en säsong som 6-åring, med bra resultat från både tävling och utställning 2009, samt ett gudomligt ettårsföl som jag tror mycket på. Jag förstår inte riktigt vad som är stressande med det? Jag skulle kunna betäcka henne nästa år och ändå ha hunnit med att tävla och skaffa meriter. Kanske inte på SM-nivå, eftersom det kräver några års förberedelser och kval, men vill man att stoet ska verka i avel som unghäst så är kanske inte just SM rätt mål att ha så tidigt i karriären. Man får ju välja vad man vill prioritera och just nu prioriterar jag tävling med mitt sto. Om ett par år är det dags att börja om från början med hennes dotter och då får vi se vad som händer.

Jag ser personligen ingen mening med att testa samma häst på olika sätt varje år mellan 3 och 7 års ålder. 3-årstest och kvalitetsbedömning tycker jag räcker, om målet är att meritera ett sto som sen ska gå i avel. Jag tycker inte att ett sånt sto är bättre för att hon har gått ungponnychampionat flera gånger också. Men det är samma sak där, det handlar om prioritering. Vill man testa så mycket det bara går så får man öppna avelsboxen lite senare, helt enkelt. De år man lägger på tester kan ju också läggas på tävlingar när man ändå är igång och sen lär man ju ha ett välmeriterat sto att avla på!

Så nej, jag upplever ingen stress och tycker inte att det finns en massa måsten för stona. Mitt sto har som sagt en tidig fölunge och tävlingsmeriter redan nu, som 5-åring, och hade inte geografin ställt till det så hade hon varit testad också - detta helt utan stress eller omöjliga krav.  Det blir vad man gör det till, men en smula planering är ju inte fel.

Här hemma går de flesta ponnyerna bara och "skrotar" eller vardagsrids. Ingen tävlas då vi inte anser att det är ett måste, men sedan är det klart det är ju ganska så små ponnyer med och svårt att hitta ryttare till (har Sek. A endast). Jag kan inte heller påstå att jag arbetar särskillt mycket med hästarna innan de börjar ridas in för att de ska få vara unghästar och inte behöva bli präglade mer än daglig hantering och kunna vara lugna i pryket. De flesta är inte färdiga i varken kropp eller spyke som 2 eller 3 åringar för att utföra arbete, hellre börja ett år senare och få allt gjort snabbt än att nöta och nöra på dem som unghästar.

Dock blir alla inrinda runt 4-års åldern, oavsett om de ska gå till avel eller som ridhästar!

Utsällning är våran hobby och där åker vi väll runt med jämna mellanrum även om det inte blivit så mycket på sistånde pga ekonomin. Dock tittar jag itne på att ponnyn måste vara guldbelönad eller måste gått 3-års test. Faktum är att den enda som gjort något sådant är vårat gammla avels sto som fått diplom. Ingen av de andra har varit mer än utställda.

Letar jag efter en ponny att köpa kräver jag i princip inga meriter alls. jag tittat på hästen, hur ser den ut? Hur rör den sig fritt i hagen? Hur är temperamentet? Jag tittar på hästen som den är och inte vad den har gjort. Jag har tillräckligt mycket erfarenhet för att kunna bedömma hästens utseende och rörelser utan en dommare.

Visst skulle jag gärna träna och få till diverse olika bemärkelser, men vem har tid att träna alla unghästar så mycket? De har ju samma möjligheter även som äldre och hästen blir ju inte sämre bara för att man fått "stämplar". Faktum är att priset inte skiljer särskill mycket på de mindre ponnyerna och att de som de i sådana fall ökar i ärde har gått åt till att köra iväg på träningar mm.

Hästar ska vara ett nöje och inte ett arbete där man måste göra något, och så ska även hästarna få ha det. De ska finnas hos oss för att få och sprida glädje och inte för att bli pressade med träning eller "fel" utfodring eller tom. andra behandlingar för att maximera "den perfekta hästen".

Mycket bra och intressant tråd!

Jag har sjävl ett sto i avel som reds in som treåring och därefter endast varit i avelsboxen. Hon är nu A-prem på sina avkommors meriter och hon kommer ur ett gott möderne.

Det är som ni skriver lite till att välja, antingen meritera och då blir det sent in i avelsboxen eller så tar man tidigt föl och ser vad hon lämnar.

Hur fungerar det internationellt, meriterar de sina avelsston eller visas de typ som treåringar och går därefter direkt til lavel?

# 8 Jag funderar lite hur det är inom travsporten. Om jag inte missminner mig, brukade ston i alla fall förut starta och tävla och gå något år på tävling om de visade bra resultat, därefter sättas i avel vid ca 10-12 års ålder. Någon som har "färsk" uppgift från travsporten?

Att på en sådan "ny ras" som Welsh (speciellt C- och D-sektionerna som väl är ganska nya i Sverige?) vänta med att komma igång med aveln 12 år är det ju inte många som har tid och lust till antar jag. Och utbudet av äldre redan meriterade ston som skulle kunna gå i avel är väl inte heller så stort.

Problemet är väl att de C och D som gått riktigt bra i ridna tävlingar i England ofta inte hamnar i aveln, men deras resultat gör ju att man kan skönja vissa blodslinjer som ger bra prestations ponnyer och välja material därefter, ingen garanti på något sätt men en bra vägledning.

Idag har jag valt att behålla 2 ston till framtida fortsatt avel (sålt av allt annat) Har även en 3e sto som i framtiden kanske ska sättas i avelsboxen.

Dessa ston har visats på kvaliten, fanns inte 3 årstes på deras tid, de har tävlats i lättare klasser, inkörda, visats med guld på utställning, har bra möderne, har syskon som har tävlingsmeriter samt utställningsmeriter, de har även fått föl tidigt och är nu A prem.

Jag ser det inte som stress att visa sin 3 åring på våren, betäcka och sedan premiera den medan man samtidigt rider in den under sommaren. Jag kör in mina som 2 åringar, mina har varit mogna både till kropp o knopp för inkörning som 2 åring och inridning som 3 åring. Då blir det en bra paus för dem som 4 åring att få gå med föl. Därefter kan man ju välja om man vill visa dem på kvaliten som 5 åring el avla vidare.

Vårt 3e sto har fått 1 föl, tävlat med goda resultat i hoppning dressyr och fälttävlan, har kvalat in till Nat dressyr, visats med klass I poäng och kommer troligen att hamna i avelsboxen om tidigast 4 år. Hennes hitills enda avkomma visar god ridbarhet (vann SM dressyr-09 ) och har god exteriör (gdk hingst).

Skulle jag köpa ett nytt avelsto idag så skulle jag vara intresserad av följande

Sekt B sto ; bevislig god ridbarhet= inriden om över 3 år, minst klass I exteriör, stark möderne där mamman o mormor bör fått elit. Några syskon som tävlas.

sekt D ; Inkörd o inriden samt minst klass I exteriör. Starkt möderne

Att jag vill ha dem inkörda är att det är för mig svårare att köra in en häst än att rida in den. En psykiskt stabil häst som hanteras rätt är inga problem att köra in och det är sådana djur jag vill avla på. Jag vill ha sunda lugna djur som är användbara, inte bara avelsmärrar som går med föl hela sitt liv.

Jag har inte de stora hagarna och de stora flockarna som jag anser krävs för att hålla ston som enbart avelsston.