Jag brukar utsätta dom för så mycket som möjligt redan från 2-3 månaders föl…det innebär att luta sig och hänga, slänga täcken över ryggen.. släpa saker i ett rep brevid…kanske slänga på en sadel eller ett litet barn, en säck osv…allt för att det inte ska vara en nyhet om en ryttare hamnar på ryggen… mina har inte brytt sig alls om ryttaren när inridningen börjat.. bara konstaterat att det sitter någon på ryggen… dom har varken varit stressade eller rädda.

Man har igen så mycket om man håller på med dom varje dag.. du får en trygg och tillits full individ som är säker på sig själv i alla situationer… dom behöver daglig kontakt med att ledas, borstas, bindas, lyfta hovar, spolas osv… listan kan göras väldigt lång… och gör man inte detta är det tyvärr individen som förr eller senare får lida för slarv i träningen…

Grunderna som tycker jag att dom ska kunna, ju tidigare desto bättre.

• Leda och ponnyn ska kunna följa med och lyda, inte springa över folk.
• Stå uppbunden
• Lyfta hovar, verkas, spolas med slang
• Man ska kunna ta och känna, borsta överallt
• Lasta, man vill inte stå där med en akut sjuk ponny som inte går att lasta..
• Man ska kunna ta hand om sår osv. bandage är bra att kunna använda.
• Bitas och sparkas..får man inte göra…

Speciellt om man säljer en individ som föl är det oerhört viktigt att ta sig ordentlig tid med alla dessa saker…det är tillräckligt omtumlande för ett föl att flytta till nytt hem i ung ålder utan att ha en massa "konstiga" nya saker den ska lära sig…. har man redan befäst många av dessa grunder så blir livet lite lättare för individen då den redan känner till rutinerna.

Dock så är det aldrig försent att börja träna…håller själv på med en 17 åring som spenderat sitt liv som vildhäst på ängarna i England…och hittills så har allt fungerat över förväntan bra.

Jag har precis samma filosofi som dig Ragnhild. Vill att de ska vara vana vid att man är överallt, och om jag får för mig att kliva upp från "fel" sida eller böja mig ner och spänna gjorden eller flaxa med en flagga så ska det inte vara något konstigt. Bara den där knäppa matte igen liksom…..

Håller också med helt o hållet.

Visst, det kan vara bra med en hjälpande hand till benet också ibland, framförallt när det är lite större hästar.

Men det kanske inte är alltid som just inridaren ska rida ponnyn/häsen i framtiden och då måste den ju vara väl förberedd på att andra "hänger o klänger" när de ska upp i sadeln.

Alla gör ju så olika!

När jag rider in ponnyer är jag extra noga med att böka o hoppa o klänga o utsätta dem för lite knasiga saker som att en fot kan nudda ryggen när man sitter upp, gå upp på fel sida osv. Bara för att de ska vara väl förberedda på att ha barn omkring/och på sig sen.

Grundarbetet är ju så viktigt.

# 1 Har en liknande utbildningsplan HÄR

Föredrar också att göra så mycket som möjligt från backen först inkl "hänga och klänga". Har jobbat mycket själv med och har sällan några medhjälpare

Ja det här med inridning.. själv satt jag söndag

natt på akuten efter att jag skulle hänga och klänga

lite! Jag har hängt och klängt länge på min, ink

suttit tre ggr men det är tyvärr inte bara ryttaren

de kan bli rädda för! =/ Så var mitt fall!

Ja det kan gå illa ibland. Jag red in ett russ i april förra året, som plötsligt reste sig rakt upp i en brant backe helt utan förvarning. Vi slog över, så jag fick henne över mig o krossade foten. Gips i 8 veckor och kryckor i 6 månader :( inte bra än. Och henne hade jag ridit helt utan bekymmer i nästan fyra veckor. Hon blev lika förvånad som jag, när vi låg där mitt på vägen.

Peppar, peppar är jag fri från större olyckor. En ponny åkte jag av fler gånger än alla andra sammanlagt. Han var okomplicerad att komma upp på och rida "det första" men sen…. Som 3 1/2 åring fick han tränas som en elittävlingsponny á 1,5 tim/dag för att hålla sig på mattan. Påhittig, urpigg och helt galen. Ponnyn blev MYCKET bra och gick Msv A redan som 6-åring, 2´a på ungponnychampionatet och tävlat SM och nationell hoppning med stor framgång. 303 p 2007 och 425 p 2008 med segrar i Msv A. Ju svårare uppgift desto bättre! Kul ponny som vållade mig liten hjärnskakning och blåmärken men jag tvivlade aldrig på att han kunde hoppa.

Summa: Ge inte upp med era mest galna unghästar - de kan bli de bästa!

"8 Tack för peppningen, det kan behövas. Jag har en som är "inte riktigt som dom andra" (du vet vem det är). Mycket speciell ponny, men jag har trots allt på känn, att när vi får till det, så kommer det bli en sjusärdeles ponny!! Men man får har tonnvis med tålamod

Summa: Ge inte upp med era mest galna unghästar - de kan bli de bästa!

Jag tror på hästar som har karaktär och humör (alltså inte som alla andra) det är ofta de som blir bäst.

ja.. det är lätt hänt.. se bara på mig…har farit fram med både stora och små pållar och dammat i backen i en farlig fart ibland och det har bara blivit lite blåmärken och skrapsår…men så i SKRITT med stallets snällaste ponny.. den som man lugnt kan sätta upp en tvååring på utan att vara orolig…den åker man av och sen är livet mindre roligt…3 st stora titan plattor och 16 skruv i benet… 1,5 år av sjukgymnastik och kommer aldrig bli bra…suck…men det kunde ha varit värre…jag kan ju gå.. och till viss del göra det jag vill…. men jag har med råge passerat läkarens prognos på återställning..

min svarta är definitivt något speciellt… men han är inte rolig att tas med om han inte motioneras ordentligt….han provar tålamodet varje dag  … men ack vad han kan hoppa och röra på sig…

Klart att inte jag ska komma här och vara nån besserwisser. Det finns lika många bra sätt att rida in en häst som det finns ryttare/hästar. Det som funkar för den ena, passar inte den andra. Vad jag syftade på under "hänga och klänga" var i sammanhanget med rund rygg. Om sadeln inte ligger riktigt stilla så är det ett ökat riskmoment. Sedan ska självklart hästen vara väl grundhanterad, trygg med sin ryttare och van att man gör allt möjligt med den. (precis som Fourjoy skriver).Då blir den inte så lättskrämd. Men håller man på med den sortens unghästar som är lite känsligare/svårare/skyggare så måste man framför allt vara försiktig och rädd om sig. Det var nog mest dit jag ville komma. Så till Malin kan jag säga, att det låter väl inte så märkligt i dina öron, om du nu ridit in hundratals hästar och hållt på mycket med fullblod.

Det optimala är väl när unghästen är så trygg och lydig att han från början står som en klippa när du sätter foten i stigbygeln. Inridning och unghästhantering är ett riskfyllt moment, och man vill ju minimera alla skadefaktorer