KRAM!

Tack, det behövs många sådana.

Vi hade också motgångar flera år på rad. Miste fölungar, fick ta bort en fin ettåring, skadad travhäst, fick avliva vår nya avelshingst osv. Bara elände. Min bästa medicin mot det var att prata med andra uppfödare och ta del av deras erfarenheter av samma tråkigheter. Då slipper man känna sig så himla utsatt själv när man inser att det även händer andra.

 Jag tyckte att det var "så orättvist" att allt detta hände oss när vi försökte vara så noggranna och pålästa som vi bara kunde. När jag pratade med andra uppfödare fick jag lite perspektiv på att det varken var en föbannelse (kändes så för mig med. Funderade till och med på att byta gård) eller något fel vi gjort utan bara ren och skär otur.

Förra året vände det dock och allting gick rätt. En välbehövlig vitamininjektion just när det behövdes som mest. Jag är säker på att det vänder för dig också. Håller tummarna för att du ska få en frisk och kry fölunge. Det skulle väl vara lite plåster på såren…

känner igen mig….2006 var inte roligt i hästväg….2007 gick åt pipan det med pga mitt krossade knä som satte stopp för allt….. ibland är det bara mer än för mycket…. och tankarna har väl mer än en gång funderat på varför man egentligen håller på alls???  allt detta slit och alla pengar, all tid det tar….. men så får man ibland belöning för mödan…om än hur små dom är och så orkar man ett tag till…

enda sättet (oftast) att ta i tu med det jobbiga är att prata med andra i samma båt…. så bra tråd !!  och ge inte upp….

#2 KRAM X flera miljoner

Jag förstår dig fast vad som belastar dig vet jag inte. Jag har oxå haft det lite tungt med hästar som fått gå till slakt, sjukadom och försäljning man senare ångrar mm .. Men man överlever. Ett tag var jag inne på akvariefiskar eller vandrandepinnar… Men när man känner sig som mest nere så ser man sina vackra hästar som väl finns hemma friska och glada, då vill man bara inte vara utan dom.

Stor kram till dig..

En par mycket jobbiga saker har redan hänt, men det värsta kom igår.
Mitt sto Sammy som fick jobbiga hovbölder förra året var ju redan dräktig när Metacam sattes in. För att göra en lång historia kort så tog det ett par månader innan bölderna läkte ut och hon kunde gå ute igen. Blodprov togs den 1 november som visade negativt, alltså inte dräktig. Alltså antog vi att hon hade resorberat någon gång under sommaren pga medicineringen.
Igår åkte vi till vår semin-vet för att checka av henne då hon inte kommit i brunst för året ännu och hon brukar vara tidig.
Men chocken kom då veterinären kände ett föl i magen, dock ett dött sådant.
Den är stor som en mindre hund, ca 50-60 cm lång uppskattade han och helt mumifierad. Inget fostervatten finns och den ligger inkapslad i livmodern. Den dog nog i samband med medicineringen men skelett hade redan utvecklats så fostret kunde inte resorberas.
Den ligger nu inbäddad i hennes livmoder och har så gjort i ca 7-8 månader någonting. Inte undra på att hon inte kommer i brunst….

Det här är ett klassiskt fall av stenfoster, som är mycket sällsynt förekommande på häst. Det händer att kor kan få stenfoster, och kor slaktar man tydligen direkt, även andra mindre djurarter kan få stenfoster, men då ofta små "bollar" som kommer ut jämte sitt syskon under en normal förlossning. Vad som har hänt med Sammy gör de inblandade veterinärerna mycket förbryllade. Vår seminvet hade aldrig i hela sitt yrkesversksamma liv stött på detta, trots så många år i ryggen. Han blev exalterad och vill följa hur det slutar, och jag förstår hans reaktion samtidigt som det är en stor chock för oss ägare!

Hon blev iallafall direkt remitterad upp till Skara, och är nu på väg dit. Kl 11 ska vi möta en veterinär som ska börja med att ultraljuda fostret för att se exakt var det ligger någonstans och hur stort det är. Sedan uppstår problemet med hur vi ska få ut det.
Ingen veterinär kan sia eller tro någonting. Vi har inte fått några som helst odds eller spekulationer om hur vi ska få bort fostret och inte heller hur det blir med Sammy efteråt.
Det finns inga som helt publikationer om detta mycket sällsynta fenomen på internet, och jag har under hela gårdagen sökt mig blå samt fällt en hel del tårar av maktlöshet. Kanske att jag målar världen svart i förtid, men det lilla jag kan läsa mig till är ju att hennes karriär som avelssto är slut.
Hon är 8år och köpt enbart för avel så hon är knappt riden heller. Vem vill köpa en häst som inte kan få föl och som inte är riden? Ingen.

Vi älskar ju våran fina fina Sammy och vill ha henne kvar. det är såå många gånger vi sagt att de andra kan vara lite opålitliga och har rävar bakom öronen, men Sammy, hon är en riktig Mamma som har koll på allt och är så gudomligt snäll. Fast hon inte är officiellt inriden så knatar han glatt runt med barnbarnet på ryggen paddocken. Vi vill inte mista henne vare sig som familjemedlem eller avelssto.

Nu börjar jag bli nervös inför förmiddagen. Mobilen ligger bredvid mig och jag bara väntar på samtal hur det går och vad veterinärerna tänker göra. Då detta är så ovanligt är det en hel stab som tänker möta upp henne och hjälpa till i detta fallet.

Det är sånt här man bara läser om i tidningar, Vetenskapens Vräld och liknande. Inte f-n tror man att det ska hända en själv

Känns konstigt att veta att hon har haft ett dött mumifierat foster i magen hela vintern utan att bli allmänpåverkad! Hon äter bra, är okej i hull om än något bukig - vilket nu fått sin förklaring -  och är fin i pälsen. Ingen havandeskapsförgiftning eller någonting vilket jag tycker är smått otroligt!
Jag förstår inte hur dom ska få ut ungen med livmodern intakt, så jag misstänker inombords att dom måste plocka den med via bukoperation.

Snälla snälla låt det inte bli så och låt Sammy få må bra efteråt.
Känslan jag upplever av oro och maktlöshet inför detta går inte att beskriva, sedan må alla inblandade veterinären vara hur exalterade som helst….

#7 Ett LYCKA TILL känns fjuttigt i sammanhanget…

Känner och hoppas med er. Sammy måste vara en tuff brud som fysiskt ändå klarat sig så bra med tanke på omständigheterna. Kämpa på!

tankarna irrar och far.
Tänker absolut vara klart mer försiktig med Metacam i fortsättningen OM dräktigheten är långt gången! Jag är inte ute efter att skuldbelägga någon då shit happens, men veterinären kanske skulle reflekterat/upplyst lite mer över bieffekterna av Metacam när vi fick det utskrivet. I FASS står det att det är kraftigt aborterande. Men också att bieffekterna inte är kartlagda på hästar.
Nu vet jag iallafall vad Metacam kan göra med räktiga ston.

Känns skönt att få skriva av sig iallafall. Man går igenom händelseförloppet om och om igen i huvudet.
Hur kunde det bli så här?
Vad kunde man gjort annorlunda?

Håller tummarna för att det går bra med erat jättevackra sto

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag känner för dig och tänker på er. Hoppas verkligen att det går bra och löser sig för er och Sammy.

*kram*

Jisses vilken pärs.  Håller alla tummar och tår för er idag och skickar så många styrkekramar jag bara kan genom cyberrymden.

Jag sitter här helt förbluffad, jag känner mig oxå helt maktlös och vill inget annat än att hjälpa till. Jag tror att veterinärer idag är nog kapabla till att göra vad som helst, det finns specialister till allt idag. Så jag tror att de får ut fostret, så tänk posetivt så kanske nålarna som du sitter på just nu blir mindre vassa.

Att man avlivar en ko direkt det förstår jag, som bonde tar man nog inte kon till djursjukhus och opererar den, bönder har boskapsförsäkring och inte per individ som vi. så att de avlivar direkt har nog inte med att göra att det inte går att få bort det. Hoppas min spekulation var till lite tröst iaf.

Man ska nog akta sig lite för medicineringar över lag känns det som, Metcam har jag aldrig hört talas om, någon form av kortison eller?

Vi sitter på nålar med dig, och vi håller tummarna!!!!

Oj, vilken grej… och jag hoppas att allt löser sig… är helt förstummad över att hon inte har blivit dålig alls…

Men du ska se att dom tar väl hand om henne, dom är så duktiga nu för tiden.. och med hennes unika fall gör säkert att dom är extra uppmärksamma och hon verkar vara en tuff tjej…så det här klarar hon säkert.

Vi håller alla tummar vi kan och en STOR kram till dig och lilla damen….

#7 Åhhh men herregud, jag håller med #8 att Ett LYCKA TILL känns fjuttigt i sammanhanget…

Jag är helt stum, tänker på er och Sammy. Hoppas hoppas att allt går som det skall. KRAM på er!!

Jag har googlat lite på "missed abortion" vilket verkar vanligt hos oss människor och läste att fostret kan ligga kvar länge utan att man upptäcker att det är dött och att kroppen behöver hjälp att få ut det, vilket de får genom att sätta igång en förlossning. Då har det oftast dött i tidigt, vecka 10-11.

Jag tror att det kommer gå bra! Jag håller tummarna….

#0 Förresten.. Jag tycker inte att detta är en gnälltråd. Allt du skriver i  #7 ger oss, iaf mig en ny "kunskap" om vad som "kan hända". Starkt att du skriver "av" dig.

OJ! Vad kan man skriva. Inte mycket men styrkekramar till er.

Eftersom det här berörde mig, och säkerligen alla som läser, så pratade jag lite med arbetskamraterna på lunchen. De hävdar att man inte alls avlivar kor direkt utan att man går in och avlägsnar gulkroppen från äggstocken (?) och på så vis får igång en förlossning/abort. De kunde inte säga huruvida det gällde långt eller kort gångna foster och om det går att applicera på häst, men det lät som om  de kossorna var helt avelsdugliga efter "ingreppet".

 Hoppas att det ger lite hopp i alla fall.

Hej! Detta är en klen tröst men mitt gamla halvblodssto Amorina gick skendräktig och jag vakade på henne, men dock kom inget föl…
Då tog jag ut veterinären som konstaterade att det fanns inget föl i magen, däremot något hårt. Detta var ett välinkapslat stenfoster inte stort som en hund utan snarare som en liten kanin kanske.

Man sprutade igång henne och på seminstationen plockade man ut delarna från fostret, det var tydligen lätt att dela på. Sedan sköljde man henne och döm om min förvåning vi tog en chans och seminerade henne hon blev dräktig.

Året därpå fick hon ett föl, som var ganska litet men välskapt. När modekakan damt i backen med en smäll plockade jag ut den ur boxen bredde ut den som jag alltid gör. Då gjorde jag en makaber upptäckt, i hinnorna låg ytterligare ett foster ca 120 dagar gammalt med huvud och ben förmodligen ca 30 cm stort.

Jag blev helt ställd, ringde veterinär som bara konstaterade att jag kan vara nöjd med att det andra fostret överlevde!

Måla inte faan på väggen ännu, ston är märkliga varelser. Hon kan säkert bli dräktig igen. Mitt sto fick flera föl efter dessa händelser, hon är nu 22 år och pensionär.

Snurrade det inte innan så snurrar det nu.
Det är TVÅ!
Förmodligen tvillingar där den ena har dött och den andra fortfarande lever. Efter säkert 1 timmes grävande med ultraljudet av ett par olika veterinärer så rakade dom magen på henne och körde på utsidan och hittade då ett stort pickande hjärta. Det döda fostret ligger troligen ovanför därför märkte inte första veterinären det igår. Då kände han bara den döda klumpen.
Men vi har ingen aning om hur gammalt detta levande foster är, vi har ju ett blodprov som visade negativt, kände det provet då av den döda fölungen? Eller har hon kommit i brunst igen med död fölunge kvar i livmodern? icke så troligt.
Nu är vi än mer förvirrade och väntar på att ytterligare en veterinär ska gå igenom henne efter sin lunch. Då ska dom åldersbestämma det levande fostret samt reda ut exakt var den döda ligger någonstans och vad man kan göra åt det, om vi ska göra något alls.
Och så ska vi försöka lugna ner oss!

TACK för all peppning hittills, ni är underbara!!

#21  *kanske dum fråga*- du som sprutat igång sto, innebär det samma sak som arbetskamraterna pratade om med kor - att gulkroppen på något vis avöägsnas, eller hur fungerar det när man sprutar dem?

Jag arbetar ju med semin och ston så nu ska jag spekulera vilt!

Jag tror att man kan spruta igång henne så hon öppnar sig, när hon är öppen tror jag att man kan plocka ut delarna en efter en. Om fostret är mumifierat faller det nog lätt i bitar ett 50-60 cm stort foster är inte speciellt stort för en cob.

M.a.o jag tror att det löser sig, jag håller tummarna och du måste rapportera hela vägen för nu kommer jag att gå och hålla tummarna och tänka på dig tills jag får besked hur det går!

Jag får nog hålla med dig Arhult, ston ÄR fantastiska varelser!

Jag väntar på nästa samtal där dom förhoppningsvis ska klargöra om det verkligen rör sig om tvillingar eller hur det ser ut i magen på henne egentligen… OM det vore tvillingar ifrån början räknat på det språng hon fick i maj så skulle hon isåfall vara övertiden, och hon har ju inget juver att tala om och är bara bukig, så när blev hon dräktig egentligen !? Jag kan bara inte få in tanken i huvudet att hon skulle blivit ombetäckt senare på sommaren med dött foster kvar i magen.
Känns som att folk kommer skratta gott åt oss, men vi bjuder på det. Värre saker har ju hänt än att hästarna blivit dräktiga, precis som man vill, dock vid fel tidpunkt!

#25 detta är ju en högst spännande tråd och man måste ju säga att era ston är riktiga luringar. Nu fortsätter jag att hålla tummar!

Men detta hände ju mig, mitt sto hade två foster ett dött stenfoster och ett väldigt levande som nu många år senare fortfarande lever och mår bra!

Nu är dom på väg hemåt igen.
Med en högdräktig häst!
Dom hade en väldigt fiffig ultraljudsapparat däruppe som kunde mäta både temperatur konsistens och 3D, och dom kunde tillsammans konstatera att fölet ligger väldigt långt fram, precis bakom sadelgjorden (!?) och kankse, dom kunde inte säga exakt, fanns det någonting ovanför den som tydde på stenfoster eller liknande. Varför den inte rörde sig igår kunde dom inte svara på. Kanske för att stoet var såpass drogat. Om det är två föl/foster i magen eller inte får vi nog inte veta förrän hon fölar.
Ögat var ca 3cm i diameter, revbenen ca 10cm långa och det var 1 cm mellanrum mellan dom. Bentätheten var hög vilket tydde på ett fullgånget föl men dock saknades det luft i lungorna så det är nog ca 1 månad kvar. Förmodligen blir det ett ganska litet föl.
När mamma ifrågasatte varför då blodprovet visade negativt så bara fnös Henrik och sa att man aldrig ska blodprova stona då det är väldigt missvisande. Dom får in flera ston varje år för seminering, som visar sig vara högdräktiga istället.
Själv har man ju läst att blodprov kan visa falskt positivt, men inte tvärtom vilket nu har skett. Så aldrig mer blodprov för oss!

Gud vilken pärs, jag är helt slut! Från stor sorg till stor glädje på väldigt kort tid!
Återstår fortfarande att se vad som kommer ut mer än ett föl, kroppen var svår att känna pga fölets läge men eventuellt låg det något annat skrymmande i magen också.

Uppdatering då lär komma kan ni räkna med!

#28 Vågar man sig på ett GRATTIS!!?!

Smått underligt med alla turer hit och dit. Härligt när det går åt det mycket positiva hållet. Jag håller tummar och tår för ett friskt fullgånget underbart föl.

Håller tummarna att allt går bra.

Jösses! Vilken rysare, men det här ska nog gå bra… Ja jag sa ju att ston är märkliga varelser och det är ganska ofta man får klia sig i huvudet av förundran.

Men jag måste ju säga att Fam Hallonqvist har lite besynnerliga ston, tur att dom finns så vi andra har något spännande att följa.

Glöm inte uppdatera oss nyfikna, jag håller tummarna.

Oj, spännande, men konstigt. Håller tummarna för allt går bra fortsättningsvis!

Spännande men konstigt är precis rätt beskrivning!
Jag tror fortfarande att hon blev dräktig som beräknat vid första brunsten men att det då blev tvillingar och att den ena senare dog, dock vid ett visst utveckat stadie.
Hon har gått 12 månader förut, vilket hon snart är uppe i denna gången, så egentligen har ju allting gått som det ska, förutom att vi har fått ett felaktigt blodprov och att fölet inte tycks var ensamt i magen.
Det blir till att åka hem och göda henne och sluta dra ut henne på långa promenade för att bli av med höbuken  och pumpa i henne kraftfoder istället.
Hoppla så det kan bli!

Oj vilken story! jag förundras över hur den får plats?! Måtte ju vara hemskt trångt där framme! Hoppas den lille krabaten får ett mycket spännande namn… Lycka till!

Håller tummarna för en lyckad fölning !

Oj igen…. Håller oxå tummarna för en lyckad fölning!

Tänk vilken historia, jag hoppas det kommer att gå bra och ser farmemot att få läsa serien i Min Häst med ett sant lyckligt slut

Helt otroligt     ska bli väldigt spännade att följa tråden…. håller tummarna på en vacker fölis…. den är redan ett mirakel….

Undrar just hur det går för Sammy, är det nått på gång eller …??

Hon har med råge passerat absolut sista betäckningsdag då hon fick boxvila i slutet av förra sommaren. Magen är stor som om hon skulle ha tvillingar, hon stånkar och stönar och "trång-hostar". Petar bara i sig maten och rör sig inte i onödan. I princip tror jag hon kan få precis närsomhelst, men hon har inte satt något juver att tala om.
Antaligen hade hon tänkt sig vecka 29, när alla i familjen är i Falsterbo , jag ser sakta men säkert den semestern ryka…

Vill absolut vara med under fölningen själv, även om vi har gårdsvakter hemma som känner hästarna, för vi vet ju inte exakt vad som kommer komma ut.
Jag har sagt åt matte Bilou att plocka ur vaxet ur hennes öron som hon har när vi pratar allvar med henne, och sätta det på spenarna istället

oh gosh vilken spännande tråd! Du måste verkligen updatera när det kommit föl/-fölisar :D

Hoppas allt blir bra, och lycka till !

otroligt spännande !!….och lite läskigt samtidigt…

läskigt är ordet. Vi vet ju inte vad som kommer. Är det ett stenfoster, en stor cysta eller en död tvilling eller vad ??!!

Hur har det gått?

Inget/inga föl ännu
bäckenband släppta, tjock så det räcker och blir över men inga juver att tala om. Vi väntar.. och väntar … och väntar ….
Med ettan gick hon 360 dygn och med tvåan 335 och nu är hon på som max (fick boxvila 1 augusti förra året) ca 350 där nånstans lätt avrundat…

Jag tror vi har lyckats bli begåvade med elefant-ston. För exakt ett år sedan blev nu Sammy belagd med boxvila för lång tid framöver, alltså är hon nu på minst 365 dagar.
väldigt släppta bäckenband och dräktig så att man kan misstänka två fullgångna tvillingar men inga juver att tala om. Svullna på morgnarna men på kvällarna vid intaget så är det återigen två små russin som hänger där.

Har henne på webcam till och från. Men det blir inte mer spännande än sovande/ätande häst….

#46 Tänk om det är tvillingar :-)

Håll oss uppdaterade vad som händer… så spännande

hmm… skumt… jag har läst på en engelsk site om ston som gått länge över tiden och som sedan ändå fått små ynkliga föl… då har det visat sig att det ibland varit något fel på moderkaka etc. och med tanke på ev. stenfoster på samma plats skulle jag bli väldigt nervös för att något kanske är fel/på väg att bli fel med den som lever eftersom den inte kommer….jag menar att dom kommer när dom är klara för världen och om näring osv inte stämmer så växer dom långsammare och tar längre tid…jag vill inte skrämmas eller tala om vad du ska göra men jag skulle nog kolla en extra gång… just med tanke på det speciella förhållandet som råder.

Våran Gwyneth gick för ett par år sedan 388 dagar. Hon höll på att skrämma slag på oss och vi hade kontkat med veterinär både nästårds och Åsa Hinsgstation som stod beredda med blodplasma om den skulle visa sig vara ynlig men det hade vi inte behövt göra spn stor affär utav, kanske därför vi är ganska lugna nu också.
Ut då kom ett i högsta grad välmående och kraftigt (!) stoföl, pigg och alert. Moderkakan hade däremot lagt av för den var grå, så ungen Gwylfah kom nog när hon var färdig helt enkelt.

I detta fallet med Sammy vet vi att det finns ett levande foster som blev åldersbestämd i maj i år, och var då så gott som full utvecklad men saknade lite tonus i lungorna. Sedan finns det var veterinären trodde var skelettdelar ovanför den levande fölungen. Förmodligen en död tvilling.
När jag drar mig till minnes så har faktiskt stoets mammas syster fött tvillingar, så om det är ett släktdrag tål att tänkas på…
Tvillingarna, som bägge är pigga och friska heter Flaming Queen of Night och Flaming Smiling Queen och bor bägge i Finland idag.

#49 tiden kan ju bero på att fölet ligger lite efter eftersom den var tvilling i början. Man kan inte gör mer än sitt bästa.

När jag väntade min son, så bildade jag antikroppar mot honom och jag gick tre tunga veckor över tiden…..med tankar hur jag skulle föda om han dog.

Under förlossningen var läkare bered att direkt byta blod men utkommer en stor 3800 kg pojke men perfekta värden.

Det är nog jobbigast att stå utanför och vänta speciellt då det går över tiden och allt inte är normalt.

Jag tror/ jag vet att du gör allt för att det ska gå bra och mer kan du inte göra föra att plocka ut fölet i förtid är också en risk.

Jag följer detta med spänning och förstår om du är orolig.

Hon kommer INTE sättas igång det är det enda vi är säkra på.

Skönt att det gick bra med din son!

#51 tack, den 8/8 är det 14 år sen  jag förstår din frustration just nu men jag tror att det att hon är sen var att dom var två från början.

Hur går det?

cirkus 378 dagar idag och väntar fortfarande….
hade jag inte vetat att hon blev ultraljudad i maj med nästan fullgånget foster i magen så hade jag tvivlat på betäckningsdatum. Men nu måste hon blivit betäckt dom 4 dagar som ingen var hemma på gården utan grannarna passade hästarna och "trodde att hon kanske visade lite brunst" ena dagen . Vi måste nu ponera att det var då hon blev dräktig, och det var alltså fyra dagar förra året mellan 27-30 Juli.

spännande!!  då måste den ju komma snart..

#54 är du säker på att hon inte är en elefant, med tanke på dräktighetstiden….en hingst måste heta Dumbo, det är bara ett måste.

Här i stallet håller vi alla hovar för att det ska gå bra för dig och ditt sto.

Idag har jag shoppat. Inte nog med att Summer har gått nu i snart tre veckor med föl vakt nu har jag oxå investerat i

http://www.avelssto.se/time.html
Så nu kommer det säkert på posten när fölis är ute.

Jag måste testa allt för att ha full koll.

För er hade det gått många stickor om ni skulle börjat kolla tio dagar inan beräknad fölning… Hoppas det går vägen bara.

Finns det någon som gjort Apotekets graviditets test någongång? Det har jag "nästan" gjort ikväll. Spänningen kändes likandan (nästan).

Ut i stallet och "mjölka"Summer.

Några ml. destilerat vatten ska blandas med 1 ml. "mjölk", blanda ordentligt, doppa en sticka där i och vänta 1 minut.

Spännande värre!!!

Resultat = jasså

40% chans att fölet kommer inom 12 timmar.

Hur i hela friden ska jag tolka det?

Jag får göra om det i morgon bitti.

Kul är det iallafall. Tacka vet jag fölvakten, den ger klara besked ;)

Sov gott, alla :)

Försöker ni landa i någon rekordbok eller?

vad är ni på nu? 383 dagar eller? Jag skulle var knäpp vid det här laget. Minns att jag följde vakan på internet när Gwylfah skulle ut, men trodde väl aldrig att ni skulle råka ut för samma med andra stoet också.

*Hejaramsor härifrån* och lycka till!

Vi har blivit knäppa hela familjen vid det här laget. Tror att Sammystumpan kollas ungefär en gång i timmen, men näpp, inte blir det några större juver inte. Det är liv i magen så den lever iallafall. Tröstar mig med att förra "långgångaren" fick ett helt normalt och kraftigt stoföl, så vi hoppas på en upprepning som kompensation för all nevrotisk väntan hon låter oss stå ut med!

det måste bli något alldeles särskilt med den långa prepareringen

Nu är jag i Göteborg och får tillfälle att prata skönheten tillrätta, och jösse namn vad tjock hon är!  Magen står liksom ut åt alla håll och jag försökte mig på en mätning. det skiljer ca 60cm från backen och undersidan av hennes mage….
Nästan så man funderar på om det är två levande ungar däri som växer båda två och därför behöver längre tids preparering!
Av juvret att döma ser det dock ut som minst 3 veckor till, suck…

säker på att hon inte varit i närheten av en shire eller nåt?  kanske kommer ut en jättebebis! 

lilla tjockisen.
Idag har juvret inte gått tillbaka trots hage hela dagen så kanske kanske att det börjar växa på sig nu…

Hon tycker det är jobbigt att bära runt på magen tror jag.

Måtte den komma snart, vilken mage

Nu är han här!
ca 04.50 föddes en stor hingst med bläs och vad jag tror fyra vita ben. Fick vara med på fölningen över telefon då jag ju tyvärr bor 50 mil bort. Han är pigg och frisk och mycket vital. Mamma Sammy var lite smått orolig så dom är nu lämnade ifred för lite vila. Återstår att se om det kommr ut någonting mera. Moderkakan såg jättefin ut, rosa och torr och hel överallt, såg absolut inte överburen ut.

Återkommer om en stund när jag fått mera info
*ska ta en kopp te och glädjas över att fölningssäsongen ÄNTLIGEN är avslutad*

#68 ett stort grattis, från mig skönt att det gick bra.

Grattis! Vad skönt att allt gick bra! Jag har följt med stort intresse, men inte velat tjata. Två hingstar i år, då har de sällskap av varandra, det är bra!

Ha det så jättebra nu när ni äntligen kan vila lite!

Många kramar

JÄTTEGRATTIS!

Grattis! Jag vet ingen som har så "konstiga" fölningar som ni…:)

Inte jag heller… jo en. Träffade en bekant i helgen på utställningen som sa att hennes bekanta också väntade på föl. På onsdag denna veckan har denna gått exakt 13 månader. Ägarna var oroliga och hade kollat stoet hos veterinär och fölet mådde bara bra. Den kommer när den är färdig.
Jag börjar tro att det är vanligare än man vet att ston går länge med sina föl och bakar dom väl. 12 månader är ju hyfsat normalt, 13 månader är ju att ta i men som sagt, har stött på några stycken nu på kort tid.
Räknade dagarna ordentligt och Sammy gick med honom i magen i 385 dagar. Väntar på att Bilou ska vakna till liv och berätta om hon krystade ut något mer eller om hon verkade vara tom i magen.
Eller om det rent av finns någonting kvar!
Vet ska få känna på henne innan vi betäcker om iallafall.

Nykläckt

Det var det sötaste

Grattis!!

skönt att den var frisk och kry, ser jätte söt ut!

väntar hem mitt "föl" (nu 4 månader)  i Oktober… då fm en kaxig snorunge…..

GRATTIS! Vad skönt att det gick bra!

Grattis vad härligt att allt gick bra! Den som väntar på något gott….

Grattis!

nej detta var ju bara så intressant läsning!

Man e ju fortfarande nyfiken på om det kom ut något mer efter fölet?

#81
Nej det kom inget mer. Han är vääldigt långbent så det måste ha varit hans framben veterinärerna kände hela tiden. Vi ska försöka hinna få henne undersökt innan vi betäcker om dock för att säkerställa oss om att hon verkligen är tom. Pigga och glada är dom bägge två iallafall.

Skönt att höra. Det är inte utan att man undrat lite om hur det gick. Jag har ju själv dåligerfarenhet från tidigare i år med föl som blir dåliga.

Jag önskar er all lycka med denne lille gosse!

Kramar